Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

"....Med ett naivt leende på läpparna började han gå rakt emot busen med revolvern. Och han plockade fram sin darrigaste röst:
- Vilken himla fin pistol du har. Är den på riktigt? Får jag hålla den?
Benny, Julius och Den sköna trodde alla tre att det slagit över för gamlingen.
- Stanna, Allan! utbrast Benny.
- Ja stanna, gubbj...., annars skjuter jag, sa Hinken.
Men Allan fortsatte med sin hasande gång. Hinken tog ett steg bakåt, sträckte ut handen med revolvern än mer hotfullt mot Allan, och så...gjorde han det! Han gjorde det som Allan hoppats han skulle göra. Han tog i all stress ytterligare ett steg bakåt... Den som någon gång har satt ner sin fot i den kletiga geggan som alldeles färsk elefantbajs utgör, vet att det är hart när omöjligt att stå stadigt kvar...."
...................................................................................

"....- Eftersom du just blivit adjutant så får du köra från och med nu, sa Allan.
- Intressant sa Herbert. Jag har inte kört bil sedan schweiziska polisen förbjöd mig att någonsin sätta mig bakom en ratt igen.
- Jag tror det blir både lugnast och bäst om du inte berättar mer, sa Allan.
- Jag har svårt för det här med höger och vänster, sa Herbert.
- Jag tror som sagt det blir både lugnast och bäst om du inte berättar mer, sa Allan...."(ur hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson).

Ja det var några fler urdrag ur boken som jag just läst ut. Har varit krasslig i helgen och har kunnat spendera ganska mycket tid med att läsa.
Boken handlar om hundraåringen Allan och hans flykt från ålderdomshemmet. Det är även en berättelse om ett långt liv (om än mycket otroligt) och det faschinerande med att DET finns med den gamle mannen. Allan har en positiv syn på livet och ser inte några stora problem med det som sker. Han har modet att hoppa på olika saker som händer och på något sätt leder det vidare till något som gynnar honom i slutändan. Kan säga att boken ibland kan vara lite seg men håller med de som säger att det är en må-bra-bok. Av mig får den fem av tio möjliga men det vore absolut roligt att få träffa Allan i verkligheten =)

//Lillan